Måndagen den 13:dE som inte var igår utan för 3 dagar sen,bestod till och börja med en timmes buss resa med 52 förträffliga resenärer som var så pigga och glada positiva för en förpillande dagspromenad i bergen. Alla väl påklädda(eller inte) för att sätta den första fotenoch bestiga mount everest! pahhh! säger jag, min ovanligt bastanta massiva muskolösa benmusklerfick sig en omgång! Den första biten var mer eller mindre tråkig, allt man såg var  getter med röda färg på, enligt mig så var det rävar.Vinden blåste ständigt genom min sprötiga morgornfrilla, duggregnet lades sig som ett lite täcke på ens ljuvliga romantiska samt söta huvudbonad.En timmes färd, och vi var 2 timmar närmre de förtjusande välbellagda trappstegen som var så ovala och hala(det rimma<--- festligt) . Kände det att man lade mer koncentration på att hålla ett öga på vart man satte foten  än att kolla ut för att c landskapet.Tipp trapp tipp trapp tippe tippe trapp trapp trapp.


Fotnot* jag fick en blåa på foten(komiskt fot-not)

Tschüs, Adios, tjoflöjt!